Syföreningen

har funnits mycket länge. Det var kvinnors sätt att mötas, ofta med ett bestämt syfte: att arbeta för missionen, hemma eller i främmande land. På kvinnors vis lät man händerna arbeta medan man samtalade eller lyssnade på när någon högläste ur en betraktelse eller annan berättelse. Det var ofta en skildring av livet i något av missionsländerna.

Också här, i Norrtälje Missionsförsamling fanns en syförening. (Här finns plats för forskning!). Antalet deltagare har under åren krympt. Allt färre ägnar sig åt handarbete. Missionsförsäljningarna var resultatet av terminens flit, då åtskilliga lakan, spetsar, dukar, sockor och vantar, hembakt bröd, saft och sylt gick under klubban och gav församlingen ett ansenligt pengabidrag. Sedan en tid har församlingen istället en vår- och julbasar. En särskild arbetsgrupp planerar och genomför dessa.

Ska vi låta syföreningen dö?
Det var frågan vi ställde och diskuterade i tisdags. Vi kom fram till att den gemenskap som veckoträffen erbjuder är för oss så värdefull. Vi sjunger, vi ber, vi samtalar om den inledande betraktelsen eller om den bok vi högläser ur varje gång. Det är åtskillig litteratur vi behandlat genom åren, ofta dagsaktuell. Just nu läser vi Vibeke Olssons berättelse om ”Bricken på Svartvik” - en flicka som växer upp i Ådalen under den stora sågverksepoken.

Vi beslutade alltså att fortsätta träffas på tisdagarna.
Vi byter namn till Tisdagsträffen!

Alltså välkommen att dela gemenskap med oss till andakt, sång, högläsning och samtal.

Fika ingår naturligtvis! - Vi välkomnar även män!

                            
Tisdagsträffen Tisdagar kl. 13.00

/Ruth Algulin

Alltså välkommen att dela gemenskap med oss till andakt, sång, högläsning och samtal.

Fika ingår naturligtvis! - Vi välkomnar även män!